sandrathomasson

hatar mig själv. helvete. ska jämt förstöra det här. fsdgasdafsdf

JAG VILL BARA VARA FRI!

fanfanfanfan.

att stå i ett provrum kan vara det värsta som finns. mådde man inte dåligt så gör man det definitivt

ÅH jag vill inte bo här längre. jag hatar Degerfors. man får inte plats och man kan inte göra

det är lite finare att vakna när det är sol ute.
idag ska jag och jusse (&philip) ha egen idrottlektion, sen ska vi spela in film i engelskan.
vi får reda på matteprovet också. vad arg jag blir om jag inte får mvg. fast ändå vet jag att jag aldrig
kommer få det. hm.

men frågan är ju hur jag egentligen ska orka ta mig upp på morgonen?

det skulle vara så skönt att kunna äta utan att få sån otrolig ångest och vilja straffa sig själv.

panik och ångest och besviken på sig själv och undra hur fan man ska klara det här

det är fredag och antagligen den jobbigaste veckan innan sommarlovet är gjord. det borde vara lov nu på en gång. men skönt med helg i varje fall. skulle behöva massor med timmars sömn. även fast jag har sovit mycket, 9 timmar nästan ju. kanske sover för mycket. men äsch, jag är ju trött! då måste jag ju sova.

anledningen till att jag började skriva blogg igen var att jag inte vet vad jag ska göra ibland. ibland får jag sån enorm ångest, ett sånt tryck över bröstet och vill verkligen inte finnas till. Det är bara så himla svårt att vara glad, och jag vet att det drabbar alla andra när jag är sån här. Jag vet inte vem jag ska prata med eller vad jag ska göra. så jag måste få skriva. Även fast det jag skriver inte är viktigt eller om det bara är massa trams om saker jag har gjort under dagen så måste det ut. För annars så spricker jag nog till slut, och det vill vi väl inte?

sitter just nu i soffan och andas. slutade 11 idag så åkte in och tränade med min fina pojke.

jag är så fruktansvärt dålig på att hantera stress. jag klarar liksom aldrig av det. och alla vet ju att om man stressar under en längre tid så går det utför. det gör det just nu, jävligt brant också. känner mig aldrig glad, tänker bara på saker jag MÅSTE göra och hinna med och blir irriterad på ungefär varje människa som pratar med mig. det värsta är väl att jag blir stressad av allting. skolan. betyg. att man måste hinna träna och tänka på att det är snart sommar och hur fan ska jag klara av att visa mig på stranden? alltså, hur fan ska man hinna med att leva? när?

jag har huvudvärk jämt och orkar knappt gå upp ur sängen längre. så jävla omotiverat. varför liksom? kommer ju ändå bara känna massa måsten.